Tid är pengar, pengar är tid.

Förut så sparade jag i princip inte en krona. Lönen kom, jag betalade mina räkningar, shoppade, lönen tog slut, ny lön på kontot osv. När jag tänker tillbaka på det så känns det som ett riktigt jävla slöseri, inte på pengar utan på tid. De pengarna jag brände på shopping, utöver min vanliga shopping är ju ett antal arbetstimmar som jag kunde ha skippat och gjort något roligare istället.

Nu fungerar det ju inte riktigt så att man kan välja hur mycket och när man vill jobba, men mina tankar går som så att innan jag köper något så funderar jag på hur många timmar eller dagar saken är värd.

Om man tar som exempel att du skulle köpa tv-spel till din ps eller xbox varje månad för att du gillar att spela. Ett spel brukar kosta runt 700 kr. Om man utgår från att du tjänar 15000/månad netto, vilket är ca: 700kr/dag så betalar du alltså en dag för att få spelet. Utslaget på 10 år om du fortsätter på samma sätt så kommer du att ha betalat 120 dagar eller 4 månaders heltidsarbete för att köpa ett tv-spel i månaden.

Nu är ju risken ganska stor att man tröttnar på att spela långt innan dess och därför inte bränner så mycket pengar, men ville bara visa ett exempel på hur jag tänker. Du kan räkna på bilinköp, äta lunch ute, kläder, matinköp m.m. Räknar man på hur mycket tid man faktiskt betalar för sin konsumtion så är det så mycket lättare att undvika många onödiga utgifter.

När jag började månadsspara så la jag undan 2000kr/månad. Efter ett tag har jag ökat till 4000kr/månad, efter det till 6000kr/månad och sen ännu mer. Skillnaden på min konsumtion har egentligen inte förändrats så mycket trots att jag infört ett sparande, man kan väl säga att valet av konsumtion har ändrats. Man kommer långt endast genom att undvika impulsköp och genom att undvika onödiga utgifter. Visst köper jag inte alls lika mycket prylar längre men det är inget jag mår dåligt av, snarare tvärtom, när jag väl köper saker så känns det dubbelt så kul.